Uppstoppad kanin på dagis

Ceyhun sitter & läser högt ur min Paulo Coelho bok. Jag fryser. Igår såg jag ut som en uppstoppad kanin efter att jag lånat lite varma kläder av min svärsyster. Jag packade lite fel till denna resa. Förra gången jag packade inför min Turkietresa tog jag med mig stickasockor, men jag behövde inte riktigt använda dem i +35 grader. Denna gång packade jag inga stickasockor. Det är kallt. Jag är nog inte så smart. Ceyhun tycker om min bok. Wow vilken inlevelse. Jag tror han skulle passa som dagistant. Nu har han fastnat på ordet "truth". Uttalet. Truuthh, trüch, trusch, trutsc, trush, trutcss (...)

Btw, (speciellt Haili!) Kenan Doğulu tycker om köttbullar. Han satt & åt vid restaurangen Köfteci Ramiz när vi var där. Om det inte ringer någon klocka kanske jag kan säga Eurovision 2007: Kenan Doğulu - Shake it up Shekerim.

Vad vi ungefär gör på dagarna: Vaknar, ropar, äter frukost, slöar, umgås, ser på film, serier eller tv, sitter, spelar gitarr, glor, ropar, köper mat, sitter på datorn, går omkring i lägenheten, tänker, andas, äter lite frukt eller kex, möjligtvis städar eller lagar mat, ropar, får gäster, skrattar, äter middag, umgås, dricker tea, äter kex, kanske spelar okay, ser på dåliga turkiska serier, umgås, sover... Ibland beger vi oss in till Istanbul centrum. Jag gillar starkt bilfärder här. Jag kan stirra ut genom fönstret & alltid upptäcka något nytt, men även känna igen mig & minnas olika platser. Drömma om hur det såg ut här förr. Se myller av människor, stressade & mindre stressade. Långa bilköer bildas ofta, folk tutar ofta & även i onödan. Jag börjar tro att människor säger hej till varandra även genom att tuta här. Det är verkligen ett kaos här. Men, ett ordnat kaos.

Jag ser fram emot: Kvällens tea-time, IKEA-besök kanske nästa vecka